måndag 27 september 2010

Demokrati och värdekonflikt i grundskolan








Demokratipolitik definieras enligt regeringskansliets hemsida som ''respekt för de mänskliga rättigheterna, goda möjligheter till insyn och inflytande, förstärkta möjligheter till ansvars-utkrävande, dialog för en förstärkt gemensam värdegrund i Sverige samt, att motverka hot mot demokratin.'' (http://www.sweden.gov.se/sb/d/2001) Hur ställer sig grundskolans styrdokument i förhållande till sitt demokratiuppdrag?


Skollagen nämner att det svenska samhället vilar på demokratiska värdringar, att elever ska inhämta kunskap om och respekt för dessa och att utformningen av undervisningen måste ligga i överensstämmelse med detta. Mer specifikt används formuleringen ''de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor''. Elever ska ha inflytande i skolan i anpassning till deras ålder och mognad. Elevföreträdare för klassens gemensamma intressen ska få gå på möte under skoltid och få kompensation för den missade undervisningen, även vårdnadshavare ska få vara med att påverka och alla parterna ska få information om vad som gäller när det kommer till inflytane.


Läroplanen (lpo 94) refererar till skollagen från 1985 när den tar upp skolans demokratiska utformning, vilken är lik den nya skollagen bortsätt från enstaka formulerings ändringar. Barnen ska vara medvetna om demokratiska principer men det poängteras att det inte räcker med att tala om demokrati, utan att under visningsformen ska vara demokratisk och låta elever delta i planering och göra val.  Alla ska ha ett reellt inflytande oavsett vilken ’’grupp’’ de kan kategoriseras in i och i och med att barnen åldras ska deras inflytande bli större. Erfarenheterna i skolan ska ha praktiskt inverkan på när barnet kommer ut till det demokratiska samhället, både när det kommer till deras rättighets och skyldigheter.


Vidare till kursplaner och betygskriterier: Under hem och konsumentkunskap nämns det specifikt om hushållsverksamhetsns roll i jämställdheten mellan kvinnor och män, och jämställdheten mellan kvinnor och män som en demokratisk förutsättning. Under naturorienterade ämnen talar man om naturkunskapens och demokratins lika ’’ideal om öppenhet, respekt för systematiska undersökningar och välgrundade argument’’ , de spinner vidare på detta i sidan 50 för att innefatta lyhördhet för resonemang och ett kritiskt tänkande. Under samhällsorienterade ämnen nämns det specifikt att elever ska vilja hävda demokratiska värden. Demokratin ses som något som ständigt måste konstrueras utifrån sina deltagare, och därför är det viktigt att lära sig tänka konstruktivt om valsituationer. Nationell som internationell lagstiftning om fri och rättigheter ska bearbetas och ligga till grund för en nationell/internationell gemenskapstanke. Mer ämnespecifikt inom samhällsorienterade ämnen  står det att man inom geografi ska lära sig kunna ta välgrundade beslut genom att betänka konsekvenser  för människor och miljö, religionskunskap ska ’’fördjupa kunskaperna om och problematisera grundläggande demokratiska värden’’. Demokratiuppdraget gers störst utrymme inom samhällskunskapen där barn dels ska få i sig demokratiska värden och vilja vara delaktiga inom demokratin.

Låt oss ställa upp en hypotetisk värdekonflikt där en elev har på sig kläder med främlingsfientliga symboler vilka kränker vissa elever. Hur hanterar de dokumenten för grundskolans styrning detta?


Lpo 94 slår fast att ingen ska behöva bli diskriminerad pga bla etnicitet och att dessa trakasserier ska motverkas. Läraren ska enligt dokumentet informera om samhällets värdegrund och samarbeta med hemmen för att fostra eleverna att följa skolans normer. Det refereras till vikten av att förstå värdet av multikulturalism då vi lever i ett internationaliserat samhälle (samtidigt som det är positivt att vara trygg med sitt kulturarv). Ett av skolans uppdrag är att ha ett internationellt perspektiv  för att skapa internationell solidaritet, förståelse för mångfald och förberedelse för att möta ett multikulturellt samhälle.


Kursplaner och betygskriterier hanterar frågan – samhällsorienterade ämnen har som mål att barn ska utveckla ett avståndstagande från förtryckande/kränkande åsikter, elever ska istället förstå andras livsituationer och att samhället är baserat av multikulturalism. I historieämnet står det uttalat att ma ska ta upp förintelsen och då detantyds att det är en av ’’historiens mörka och destruktiva sidor’’ kan man tolka det som att detta ska ge avsmak hos eleverna. Historieämnet ska vara interkulturellt för att ge förståelse åt kulturell mångfald – kanske lite irrelevant till historieämnet nämns det i samma stycke att även studier om nationella minoriteter och det mångkulturella samhället i nutid ger sådan förståelse. Då fysiska aktiviteter är något gemensamt för hela värdens befolkningar sägs det i kursplanen att detta ämne kan öppna upp för interkulturell gemenskap.

Men om inget inget av detta hjälper mot vår ’’passivt’’ kränkande elev,  vilka befogenheter har skolpersonalen att agera mot det?  Läraren ska i första hand säga åt eleven att ändra sitt beteende, om det ej fungerar ska vårdnadshavare kontaktas. Läraren har befogenhet att hålla kvar eleven 1 timmer efter skoldagens slut och utvisa elever under resterande lektionstid. Fortsätter olämpligheterna, så ska saken anmälas till rektorn och tas upp i elevvårdskonferensen, vilken med vårdnadshavarnas hjälp och utifrån den enskilde elevens förutsättningar ska få eleven att ändra sig. Nästa steg är att överlåta till styrelsen som ska övertänka lämplig åtgärd. (http://www.skolverket.se/sb/d/467/a/6170 skolpersonalens befogenheter för att skapa trygghet och säkerhet i skolan). Elever kan även bli förflyttade av kommunen från skolan till en annan (eller i vissa fall hemmet) om det anses nödvändigt för de andra elevernas studerande, men det ska vara om andra åtgärder har visat sig otillräckliga (http://www.skolverket.se/sb/d/3132/a/18564 förflytta elev från grundskolan)

Vad får dessa för konsekvenser för lärare, föräldrar och barn? Fokuset på mångfald/accepterande borde väl i teorin ge en slags grundläggande trygghet för alla elever, lärare har som tydlig riktlinje att arbeta emot diskriminering och även föräldrar ska kunna bli inblandade i detta. Mina egna erfarenheter från skolan säger att lärare agerar mot diskriminering/kränkande på lektionstid, men om de går förbi ett gäng som ’’internt’’ men högljutt drar rasistskämt så verkar de inte agera.

fredag 24 september 2010

Kommentarer på ”Vi efterlyser en debatt om invandringens problem” på DN debatt

http://www.dn.se/debatt/vi-efterlyser-en-debatt-om-invandringens-problem-1.1175308


Min första fundering är varför det är bra att SD bara är symptom för misslyckande? Varför vill de stoppa SD, och varför har partiet ej de rätta lösningarna om ni anser att det inte finns något egenvärde i att hjälpa folk som flyr undan från krig och förföljelse?  *Ni* misslyckas med att formulera ett svar för detta, då jag noterar att ni inte ens existensberättigar denna mest grundläggande anledning för flyktingmottagning. Ja, mångkulturalismen kommer med problem, många problem, det positiva syns först då man sätter värde på
människoliv över nationsgränserna, oavsett om deras inträde (sedd som helhet)  leder till mer brott och inte är det mest kostnadseffektiva inom nationen, och ökad tolerans, empati och förståeelse mellan kulturer. Jag tror nationsmodeller som tillåter mycket invandring är bra för världen som helhet då det skapar ökad internationell solidaritet, omvärlden blir i och med sitt välkomnande mer ett vi snarare än ett fientligt de andra. Tycker man att det finns mycket rasism nu ska man  bara att jämföra med mer etniskt homogena länder. Viktig notering dock: Detta gäller endast ekonomiskt utvecklade länder, i länder där utspridd fattigdom leder till brott och våldsamheter, kan mångkulturalism vara rena döden själv då folk troligen börjar organisera sig (för beskydd och övertagande) utefeter den egna etniciteten (beroende på hur ekonomiskt utvecklade länder är (för hela populationen, inte bara få) så kan dynamiken i samhälls och ekonomiska frågor ändras helt, att förspråka en välfärdstat i länder som inte har något att kompensera för dess ekonomiska nerslöning är rena galenskaper). Men se på tex Sveriges utveckligns edan 60-talet då svenska riksdagspolitiker öppet kunde klanka ner på tex romer i rasbiologiska termer, hade vi stängt gränserna skulle dessa attityder och våra reella kulturella olikheter inte behövt konfronteras och vi skulle lika lika gärna kunna vara kvar i dessa tankesätt.  Ur ett perspektiv som ser till världens långsiktiga och gemensamma intresse är det positivt med invandring,  men för kortsiktig nationalism är det negativt. Sedd ur denna synvinkel  är inte frågan vad det positiva för specifikt Sverige är med invandring är, utan om vi har gått för långt i kompromissen mellan gränsöverskridande solidaritet och nationell egoism och – som ni nämnde- om dagens invandringsregler är effektiva. Själv förespråkar jag att invandrare som ej har jobb när de anländer till Sverige till en början inte får välja bostad  utan förflyttas till hushåll nära platser som ansöker (de facto så billig som det går) arbetspersonal vilka inte behöver några egentliga språkkunskaper eller utbildning bortom snabb  (vi talar om jobb där det tar enskilda veckor eller dagar) yrkesrelaterad sådan. Detta är torde vara speciellt viktigt med kunskap om att när bostadsvalet är fritt flyttar folk gärna in bland sina kulturellt sätt egna i överbefolkade områden vilka blir stigmatiserade som getton för ''dem andra''. Bestämmer de inte sitt ursprungliga val av bostad är chansen större att de etablerar sig inom spridda områden, och får de bara in en fot in i arbetslivet kommer språket allt eftersom. Vidare så bör man sätta mer fokus vid att utvisa de invandrare som faktiskt är kriminella snarare än att minska invandringen, vi ska inte straffa det stora flertalet för vad en minoritet gör.


Vidare till att bemöta artikelns påståenden:


’’Det handlar om människor som står långt ifrån den vit makt-rörelse som SD sprungit ur, men som ändå är beredda att låta sig företrädas av ett parti som tills nyligen varit nedlusat av nazister.’’


De misslyckas med att skilja på partiers politiska klimat inåt och utåt. Ta en titt på internetforum där Sd väljare brukar hänga (Nordisk, Flashback), i anonymitetens trygghet  fullständigt haglar det av rasistism och nazism.


För att svara på deras frågor:


''Varför är invandrare överrepresenterade i statistik över våldsbrott?''


 Grunden ligger i den tävlande delen av mänsklig psykologi som liberaler glorifierar, och speciellt lågt hierarkiskt ställda unga mäns beteende utifrån detta. Är man långt nere på hierarkin är det en vanlig motreaktion att man ''hoppar av'' den normala sociala ordningen. Här sker det på makro-nivå - en alternativ brottskultur skapas. Det kommer hit ungdomar som är fattigare än medelsvensson, alienerade pga. annorlunda kultur och med betydligt mindre stöd från sina föräldrar som saknar kännedom om Sverige,  svensk de facto kultur och språk, och känner sig i underläge när de tävlar på samma villkor som medelsvensson.  I detta klimat uppstår enkelt en brottskultur som en reaktion, man har (enligt en outvecklad manlig ungdomssynsätt) inget att förlora. Och när en brottskultur är etablerad i låga hierarkiska skikt är det svårt att få bort den.
Man visar makt/kontroll över andra, mycket genom just rädslan man skapar.  När man frågar varför ungdomar började med brottsligheten brukar de oftast referera just till statusen det ger, man är en överlevare trots situationen, och när man väl börjat begå brott härdas ens empati snabbt bort som en anpassningsmekanism, och man kan gradvis tolerera grövre och grövre brott. Skulle man spela efter reglerna skulle det vara betydligt svårare att etablera dominans.Det finns inte samma spärr för denna brottskulturs etablering som i medelsvensson kulturer, där man redan kommer från en (relativt sätt) bra position och brott inte ger samma status, utan snarare ofta ses som onödigt och löjligt.


''Varför lever en stor del av invånarna i många invandrartäta orter på bidrag?''


Vilka konkurrensmässiga fördelar tror de egentligen att bristande språkkunskap och associationer med låg hierarkisk ställning och brott ger?


''Varför upplever invånarna i Rosengård,  trots att en stor del lever på offentliga bidrag, en sådan fientlighet mot det svenska samhället att ambulanspersonal inte längre åker dit utan polisbeskydd?''


Notera hur de sakta men säkert glider över från ’’SD är dumma, på något sätt’’ till att tala om att >invånarna< i Rosengård är otacksamma. Den handlar inte om den minoritet unga män som orskar våldsamheterna, utan det handlar om >invånarna< i rosengård. Även om de skulle försvara sig med ''jo men vi menade ju inte alla'' så ändrar det inte att de drar en majoritet över kammen för vad minoriteten gör.


Med detta sagt måste jag däremot håller med att tabun att diskutera kostnader och spekulationer om fusk är onödig på alla fronter. Detta ställningstagande är dock inte det märkbara i artikeln, utan det är den totala oviljan att sätta ett egenvärde i att människor över nationsgränserna blir hjälpta och att ni i och med detta inte egentligen har någon anledning att inte ställa er bakom SDs invandringspolitik (eller än striktare sådan).

onsdag 22 september 2010

Debattkonfliktens effekter på kroppslig energi och dynamik (aka sönderanalysering av Sahlins och Reinfeldts kroppspråk)









Politikens ansikten utåt består av människor och blir därför ett slag som kretsar kring individer, vilka kan genom retoriska knep helt frikopplade från saklighet försöka framhäva sin position och sänka motståndarens, eller kanske till och med att framhäva sig själv som person och sänka motståndaren som person. Detta sker både på ett verbalt och icke-verbalt plan, men här ska det fokuseras på just den icke-verbala och än mer specifikt den kroppsliga aspekten. Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin är studieobjekten (från debatten i Agenda 9 maj 2010). 







Arm och handgester






I icke-konfrontativa situationer tenderar Sahlin att hålla armar och händer förhållandevis stilla, antingen båda på bordet eller båda runt bordskanterna. Gester förekommer mest när hon vill sätta fokus på ord och då ganska lätt och mjukt. Variationen på gesterna är liten och kan enkelt radas upp: Den vanligaste där hon har handen öppen med handen och fingrarna utsträckta som i regel förekommer när hon talar om vad ’’vi måste’’ göra/ger socialdemokratiska partiets lösningar på problem, och en annan där hon har handflatan uppåt med fingrarna lite lätt krökta som förekommer då hon vill förklara lite allmänna politiska omständigheter för programledaren. Dessa ackompanjeras oftast av en liten, lugn cirkelrörelse och utföras nära kroppen.
                      I konfrontativa situationer blir arm och handrörelserna och gesterna, mot min förmodan, något mindre förekommande. Men när väl de kommer är de ofta större, tex då hon hon nu kan sträcka ut armen mot Fredrik Reinfeldt. Gesterna blir inte bara snabbare utan mer spända, t.ex. blir handen mer hopknuten och ibland helt så, och armen används för att skapa en hackande rörelse. Hon skiftar åt vilket håll armar och händer sträcker sig, och lägger gester mer i kombination med varandra. Hon börjar också använda överdrivna handgester som ett sätt att sarkastiskt håna Reinfeldt – t.ex. efterhärma de ord och koncept han använt till sin fördel ackompanjerat med stora snabba cirkelrörelser med båda händerna och sätta citationstecken på ord som används mot hennes fördel.
                      I icke-konfrontativa stunder när Reinfeldt inte själv talar har han i regel armarna utbredda runt bordskanterna eller rullar tummarna. När han själv talar är det handrörelser med en lätt “uppsvingande” fart men utan att vara hetsig/aggressiv på gång den mesta av tiden; Ett karakteristiskt exempel på detta är hur han svingar upp händerna för att sedan svinga ner dem något snabbare. Reinfeldt föredrar att använda båda händerna, där en hand påbörjar en rörelse och med den andra följandes efter. Positionsmässigt befinner de sig nära bordet och med fingrarna utsträckta ännu närmare mot det, och rörelsemässigt sveper de runt i cirkelliknande former (3:13). Efter detta brukar han uppsvingande lyfta upp händerna så fingertopparna når upp ungefär till huvudnivå för att först rikta en hand mot sig själv, sedan rikta den åt vem han än riktar sitt ord mot (Sahlin eller programledaren) för att sedan rikta handen mot sig själv igen och avsluta gesten.
                      I likhet med Sahlin blir hans handrörelser mindre förekommande men mer dramatiska när de väl används: De kommer i kombination med varandra, de sträcks ut mera åt både Sahlin och programledaren  och är mer ihopknipna. Reinfeldts ’’fartschema” med att ta upp båda händerna lite långsamt och ta ner dem snabbare förgrovas, alltså blir mer långsam på uppvägen och snabbare på nervägen (22:06). Hans tendens att hålla händerna vid bordnivå finns nu bara till en viss grad och det blir vanligt att handrörelserna är av hög höjd och cirkulerandes uppåt till synes lika mycket som cirkulerandes neråt. Handrörelser av en helt annan karaktär än de han använde förut börjar bli vanliga, t.ex. blir rent de generellt av en mer ’’målande’’ karaktär – När han nämner t.ex. ’’platta till’’, ’’minska ner’’ illustrerar han dessa fenomen med båda händerna likt charader.

Huvudrörelser
I betraktande icke-konfrontativa situationer är Sahlins huvud tämligen inaktivt. Det är sällan hon varken nickar eller luta sig åt något speciellt håll när Reinfeldt eller programledaren talar med henne. Hon är långt mera aktiv i talande icke-konfrontala situationer – för att börja med nickningarna så är de närvarande nästan konstant, vändandes mot både programledaren och Reinfeldt oavsett vem hon riktar ordet mot. De brukar hålla sig raka och nära kroppen, komma i en liten halvcirkelform, lutandes åt sidorna och följas av en mycket liten uppåt eller neråtnickning. Farten är fallande men ändå något återhållet och ansträngt så det ser lite spänt ut. Sahlin tenderar att luta huvudet mot olika håll i och med sina nickningar, och göra så emot axlarna – Vanligt förekommande är att hon börjar luta sig åt ett håll, stannar kort och sedan fortsätter lutningen. Lutningarna är mer fallande och mjuka än hennes nickningar. 
                      Sahlins huvudrörelser i betraktande konfrontativa situationer går från att vara ganska konsekvent ickeexisterande till att hon hastigt luta sig åt sidorna när Reinfeldt påbörjar att kritisera hennes parti/koalition (15:08). När det kommer till talande konfrontativa situationer riktar hon sig uteslutande mot Reinfeldt när hon talar med honom, i motsats till att även vända sig mot programledarens håll. Hennes rörelseschema ändras inte så mycket i variation men det finns definitivt mer energi i det: Nickningarna har blivit ännu vanligare förekommande, går fortfarande i en halvcirkelliknande men är huggande snarare än fallande och sträcker sig längre ut från kroppen. Lutningarna verkar nu vara minst lika hårda som hennes nickningar och hon lutar sig märkbart oftare framåt med huvudet i en rörelse som gungar från en sida och sedan till den motsatta för att ’’arbeta fram’’ det . Tendensen att luta sig åt ett håll, stanna mycket kort och sedan fortsätter lutningen har drastiskt ökat i frekvens och hastighet.
                      Reinfeldts huvudrörelser i betraktande icke-konfrontativa situationer är aktivt. Han har ett gungande nick - nickar ofta ett flertal gånger på följd när programledaren talar och när Sahlin talar om något han kan hålla med om. Ibland lägger han huvudet på snedd åt höger och håller det ganska stilla där (avbrutet av nickningar ibland) tills han får ordet. När han själv talar rör sig huvudet mera punktligt – han lutar inte halsen så ofta från sidan till sida och nickarna kommer även i form av att hakan lyfts upp snabbt och hackigt för att lika snabbt dras ner. När han väl lutar huvudet åt ett håll är det mot den person han talar med och låter det stanna där någon sekund. När han säger någonting bra om sig själv eller partialliansen skjuter han fram med halsen i kombination med att sänka huvudet. Det är inte av en överdriven nersänkning men det sker ganska snabbt (efter att ha tagit lite sats bakom med halsen).
                                            I betraktande konfrontativa situationer har inte så har Reinfeldts gungande nick inte så förvånande nog bytts ut mot ett stelt huvud, men där hans godkännande nickande kunde vara lite ofokuserat så håller han nu en stadig blick mot den han interagerar med. Hans tendens att lägga huvudet på snedd har till synes dock inte förändrats ett dugg. I de talande situationerna har hans huvudrörelser blivit mindre kortfattade: Nu tar han mer sats när han nickar och hör det mera långsamt och teatraliskt, och han låter inte alltid huvudet stå kvar åt hållet han just lutade det åt i några sekunder, utan nu går det snabbare fram och tillbaka. Den ivägskjutande nersänkningen av halsen har ’’stilats till’’ då han nu tenderar att snabbt ruskar åt ett håll för att sedan skjuta fram det. Märkbart i både talande och betraktande situationer, men speciellt kanske betraktande är att han har sträckt upp sitt huvud mera och lutar upp hakan.

Kroppshållning
Sahlins kroppshållning i icke-konfrontativa situationer där hon inte talar är rak och stillastående, bortsätt från att innan hon börjar tala och när hon just slutat kan hon gunga lite någon sida, men allt som allt händer egentligen inget märkligt med kroppshållningen när hon talar i icke-konfrontativa situationer. Kroppen verkar mest oavsiktligt ryckas med lite av hennes huvudrörelser, vilka som tidigare nämnt förekommer ganska konsekvent.
                      I talande konfrontativa situationer blir hållningen mer av ett verktyg snarare än eftersläp och följer inte alltid bara med huvudet, tex kan axlar höjas upp ’’onaturligt’’ så som åt samma håll som huvudet lutar. Kroppslutningarna har gått från att ganska konsekvent vara av axelvridande karaktär till att även innefatta framåt och bakåtlutningar (även här inte bara som eftersläp från huvudets rörelser), och alla dessa har även blivit (enligt Sahlins betraktade standard) av relativt utsträckande karaktär. När det kommer till fart/energi/hårdhet på den kroppsliga hållningen ser jag dock ingen märkbar skillnad skillnad, och likväl förblir, bortsätt från gungningar innan hon börjar tala och när hon slutar, orörlig i lyssnande situationer.            


När Reinfeldt lyssnar i konfliktlösa situationer verkar han vara rätt avspänd och står till och med lite krokryggad, men rörelse är inte ovanlig i och med att han ibland lunkandes gungar från sida till sida med kroppen och väldigt märkbart/omfattande så. När han talar fortsätter han vara något krokryggad och gungningarna fotsätter närvara. Han har konsekvent ett lugnt, nästan “flytande” tempo:  Detta till och med när han t.ex. rycker på axlarna när han talar om någonting negativt. Vanligen lutar han kroppen mot personen han talar med och vänder halvt också en axel mot den dennas håll.
                      I konfliktsituationer är Reinfeldt mer uppsträckt, speciellt då han lyssnar på kritik. Hans gungande har blivit valigare och längre i tidsomfattning: Han verkar nästan demonstrativt röra sig på detta sätt från dess Sahlin börjar till att sluta tala (22:22). När han väl har ordet blir framåt och bakåtlutningarna av extra frekvens och längd (37:18 – 37:29). Han kan använda axlarna även på ett “boxande” sätt han inte gjorde förut, alltså återupprepat sträcker fram ena axeln för att ta tillbaka den och sträcka fram den andra.

Resultat
Den gemensamma ändringen i energi som skett vid konfrontativa situationer är att handrörelserna blivit snabbare och mer spänstiga men mindre aktiva, huvudrörelserna har blivit mer aktiva, hårdare/mer huggande och mer utsträckta från kroppen, och kroppshållningen har blivit mer i rörelse. Den gemensamma ändringen i dynamik är att handrörelserna blivit större, mer varierande, mer komplicerade, målande och riktningskiftande, huvudrörelserna blivit mer komplexa och teartraliska och kroppshållningen blivit mer varierande och tar upp mer yta. Jag anser på basis av detta att den gemensamma ändringen är att det har, allt som allt, skett en ökning av energin och dynamiken i konfrontativa delar av debatten. Oväntat resultat, jag vet.