Debattkonfliktens effekter på kroppslig energi och dynamik (aka sönderanalysering av Sahlins och Reinfeldts kroppspråk)

Politikens ansikten utåt består av människor och blir därför ett slag som kretsar kring individer, vilka kan genom retoriska knep helt frikopplade från saklighet försöka framhäva sin position och sänka motståndarens, eller kanske till och med att framhäva sig själv som person och sänka motståndaren som person. Detta sker både på ett verbalt och icke-verbalt plan, men här ska det fokuseras på just den icke-verbala och än mer specifikt den kroppsliga aspekten. Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin är studieobjekten (från debatten i Agenda 9 maj 2010). 

Arm och handgester

I icke-konfrontativa situationer tenderar Sahlin att hålla armar och händer förhållandevis stilla, antingen båda på bordet eller båda runt bordskanterna. Gester förekommer mest när hon vill sätta fokus på ord och då ganska lätt och mjukt. Variationen på gesterna är liten och kan enkelt radas upp: Den vanligaste där hon har handen öppen med handen och fingrarna utsträckta som i regel förekommer när hon talar om vad ’’vi måste’’ göra/ger socialdemokratiska partiets lösningar på problem, och en annan där hon har handflatan uppåt med fingrarna lite lätt krökta som förekommer då hon vill förklara lite allmänna politiska omständigheter för programledaren. Dessa ackompanjeras oftast av en liten, lugn cirkelrörelse och utföras nära kroppen.

                      I konfrontativa situationer blir arm och handrörelserna och gesterna, mot min förmodan, något mindre förekommande. Men när väl de kommer är de ofta större, tex då hon hon nu kan sträcka ut armen mot Fredrik Reinfeldt. Gesterna blir inte bara snabbare utan mer spända, t.ex. blir handen mer hopknuten och ibland helt så, och armen används för att skapa en hackande rörelse. Hon skiftar åt vilket håll armar och händer sträcker sig, och lägger gester mer i kombination med varandra. Hon börjar också använda överdrivna handgester som ett sätt att sarkastiskt håna Reinfeldt – t.ex. efterhärma de ord och koncept han använt till sin fördel ackompanjerat med stora snabba cirkelrörelser med båda händerna och sätta citationstecken på ord som används mot hennes fördel.

                      I icke-konfrontativa stunder när Reinfeldt inte själv talar har han i regel armarna utbredda runt bordskanterna eller rullar tummarna. När han själv talar är det handrörelser med en lätt “uppsvingande” fart men utan att vara hetsig/aggressiv på gång den mesta av tiden; Ett karakteristiskt exempel på detta är hur han svingar upp händerna för att sedan svinga ner dem något snabbare. Reinfeldt föredrar att använda båda händerna, där en hand påbörjar en rörelse och med den andra följandes efter. Positionsmässigt befinner de sig nära bordet och med fingrarna utsträckta ännu närmare mot det, och rörelsemässigt sveper de runt i cirkelliknande former (3:13). Efter detta brukar han uppsvingande lyfta upp händerna så fingertopparna når upp ungefär till huvudnivå för att först rikta en hand mot sig själv, sedan rikta den åt vem han än riktar sitt ord mot (Sahlin eller programledaren) för att sedan rikta handen mot sig själv igen och avsluta gesten.

                      I likhet med Sahlin blir hans handrörelser mindre förekommande men mer dramatiska när de väl används: De kommer i kombination med varandra, de sträcks ut mera åt både Sahlin och programledaren  och är mer ihopknipna. Reinfeldts ’’fartschema” med att ta upp båda händerna lite långsamt och ta ner dem snabbare förgrovas, alltså blir mer långsam på uppvägen och snabbare på nervägen (22:06). Hans tendens att hålla händerna vid bordnivå finns nu bara till en viss grad och det blir vanligt att handrörelserna är av hög höjd och cirkulerandes uppåt till synes lika mycket som cirkulerandes neråt. Handrörelser av en helt annan karaktär än de han använde förut börjar bli vanliga, t.ex. blir rent de generellt av en mer ’’målande’’ karaktär – När han nämner t.ex. ’’platta till’’, ’’minska ner’’ illustrerar han dessa fenomen med båda händerna likt charader.

Huvudrörelser

I betraktande icke-konfrontativa situationer är Sahlins huvud tämligen inaktivt. Det är sällan hon varken nickar eller luta sig åt något speciellt håll när Reinfeldt eller programledaren talar med henne. Hon är långt mera aktiv i talande icke-konfrontala situationer – för att börja med nickningarna så är de närvarande nästan konstant, vändandes mot både programledaren och Reinfeldt oavsett vem hon riktar ordet mot. De brukar hålla sig raka och nära kroppen, komma i en liten halvcirkelform, lutandes åt sidorna och följas av en mycket liten uppåt eller neråtnickning. Farten är fallande men ändå något återhållet och ansträngt så det ser lite spänt ut. Sahlin tenderar att luta huvudet mot olika håll i och med sina nickningar, och göra så emot axlarna – Vanligt förekommande är att hon börjar luta sig åt ett håll, stannar kort och sedan fortsätter lutningen. Lutningarna är mer fallande och mjuka än hennes nickningar. 

                      Sahlins huvudrörelser i betraktande konfrontativa situationer går från att vara ganska konsekvent ickeexisterande till att hon hastigt luta sig åt sidorna när Reinfeldt påbörjar att kritisera hennes parti/koalition (15:08). När det kommer till talande konfrontativa situationer riktar hon sig uteslutande mot Reinfeldt när hon talar med honom, i motsats till att även vända sig mot programledarens håll. Hennes rörelseschema ändras inte så mycket i variation men det finns definitivt mer energi i det: Nickningarna har blivit ännu vanligare förekommande, går fortfarande i en halvcirkelliknande men är huggande snarare än fallande och sträcker sig längre ut från kroppen. Lutningarna verkar nu vara minst lika hårda som hennes nickningar och hon lutar sig märkbart oftare framåt med huvudet i en rörelse som gungar från en sida och sedan till den motsatta för att ’’arbeta fram’’ det . Tendensen att luta sig åt ett håll, stanna mycket kort och sedan fortsätter lutningen har drastiskt ökat i frekvens och hastighet.

                      Reinfeldts huvudrörelser i betraktande icke-konfrontativa situationer är aktivt. Han har ett gungande nick - nickar ofta ett flertal gånger på följd när programledaren talar och när Sahlin talar om något han kan hålla med om. Ibland lägger han huvudet på snedd åt höger och håller det ganska stilla där (avbrutet av nickningar ibland) tills han får ordet. När han själv talar rör sig huvudet mera punktligt – han lutar inte halsen så ofta från sidan till sida och nickarna kommer även i form av att hakan lyfts upp snabbt och hackigt för att lika snabbt dras ner. När han väl lutar huvudet åt ett håll är det mot den person han talar med och låter det stanna där någon sekund. När han säger någonting bra om sig själv eller partialliansen skjuter han fram med halsen i kombination med att sänka huvudet. Det är inte av en överdriven nersänkning men det sker ganska snabbt (efter att ha tagit lite sats bakom med halsen).

                                            I betraktande konfrontativa situationer har inte så har Reinfeldts gungande nick inte så förvånande nog bytts ut mot ett stelt huvud, men där hans godkännande nickande kunde vara lite ofokuserat så håller han nu en stadig blick mot den han interagerar med. Hans tendens att lägga huvudet på snedd har till synes dock inte förändrats ett dugg. I de talande situationerna har hans huvudrörelser blivit mindre kortfattade: Nu tar han mer sats när han nickar och hör det mera långsamt och teatraliskt, och han låter inte alltid huvudet stå kvar åt hållet han just lutade det åt i några sekunder, utan nu går det snabbare fram och tillbaka. Den ivägskjutande nersänkningen av halsen har ’’stilats till’’ då han nu tenderar att snabbt ruskar åt ett håll för att sedan skjuta fram det. Märkbart i både talande och betraktande situationer, men speciellt kanske betraktande är att han har sträckt upp sitt huvud mera och lutar upp hakan.

Kroppshållning

Sahlins kroppshållning i icke-konfrontativa situationer där hon inte talar är rak och stillastående, bortsätt från att innan hon börjar tala och när hon just slutat kan hon gunga lite någon sida, men allt som allt händer egentligen inget märkligt med kroppshållningen när hon talar i icke-konfrontativa situationer. Kroppen verkar mest oavsiktligt ryckas med lite av hennes huvudrörelser, vilka som tidigare nämnt förekommer ganska konsekvent.

                      I talande konfrontativa situationer blir hållningen mer av ett verktyg snarare än eftersläp och följer inte alltid bara med huvudet, tex kan axlar höjas upp ’’onaturligt’’ så som åt samma håll som huvudet lutar. Kroppslutningarna har gått från att ganska konsekvent vara av axelvridande karaktär till att även innefatta framåt och bakåtlutningar (även här inte bara som eftersläp från huvudets rörelser), och alla dessa har även blivit (enligt Sahlins betraktade standard) av relativt utsträckande karaktär. När det kommer till fart/energi/hårdhet på den kroppsliga hållningen ser jag dock ingen märkbar skillnad skillnad, och likväl förblir, bortsätt från gungningar innan hon börjar tala och när hon slutar, orörlig i lyssnande situationer.            


När Reinfeldt lyssnar i konfliktlösa situationer verkar han vara rätt avspänd och står till och med lite krokryggad, men rörelse är inte ovanlig i och med att han ibland lunkandes gungar från sida till sida med kroppen och väldigt märkbart/omfattande så. När han talar fortsätter han vara något krokryggad och gungningarna fotsätter närvara. Han har konsekvent ett lugnt, nästan “flytande” tempo:  Detta till och med när han t.ex. rycker på axlarna när han talar om någonting negativt. Vanligen lutar han kroppen mot personen han talar med och vänder halvt också en axel mot den dennas håll.

                      I konfliktsituationer är Reinfeldt mer uppsträckt, speciellt då han lyssnar på kritik. Hans gungande har blivit valigare och längre i tidsomfattning: Han verkar nästan demonstrativt röra sig på detta sätt från dess Sahlin börjar till att sluta tala (22:22). När han väl har ordet blir framåt och bakåtlutningarna av extra frekvens och längd (37:18 – 37:29). Han kan använda axlarna även på ett “boxande” sätt han inte gjorde förut, alltså återupprepat sträcker fram ena axeln för att ta tillbaka den och sträcka fram den andra.

Resultat

Den gemensamma ändringen i energi som skett vid konfrontativa situationer är att handrörelserna blivit snabbare och mer spänstiga men mindre aktiva, huvudrörelserna har blivit mer aktiva, hårdare/mer huggande och mer utsträckta från kroppen, och kroppshållningen har blivit mer i rörelse. Den gemensamma ändringen i dynamik är att handrörelserna blivit större, mer varierande, mer komplicerade, målande och riktningskiftande, huvudrörelserna blivit mer komplexa och teartraliska och kroppshållningen blivit mer varierande och tar upp mer yta. Jag anser på basis av detta att den gemensamma ändringen är att det har, allt som allt, skett en ökning av energin och dynamiken i konfrontativa delar av debatten. Oväntat resultat, jag vet.